Den mentala biten

Okej, nu har jag kanske tagit mig vatten över huvudet och lovat mil- och maraförbättringar, men jag tror faktiskt att den här delen av träningen är fruktansvärd underskattad. Är inte huvudet på topp kan man liksom inte kräma ut det där sista som behövs, vare sig det är under ett lopp eller ett tröskelpass, tror jag. Jag ska försöka återge vad jag menar så får ni väl halshugga mig i kommentatorsfältet senare…

 

Det avgörande steget inom den här avdelningen kom när jag såg att tennisklubben jag jobbar åt hade fått in några nya anmälningar till tennisskolan, efternamnet var Plate och jag tyckte jag kände igen det… Så efter lite efterforskningar, Google is your friend, kom jag snabbt ihåg att det var ju en idrottspsykolog som anmält sina barn. “Borde inte löpningen kunna bli bättre om man tränade upp hjärnan” tänkte jag men det blev inte mer med det….Förrän jag sprang, ja just det, Påsksmällen! (Oj, vad många gånger jag kommer återkomma till just den tävlingen i min “karriär” som löpare/bloggare)

Kände då att benen var lite slitna och att det var väldigt enkelt att inte göra sitt bästa, egentligen är det ju bara att lägga nivån på ett behagligt “jag springer men det är inte jobbigt och går inte speciellt fort med tanke på att det är tävling”-tempo. Samma sak kände jag under senaste intervallpasset (torsdags), det är ju så enkelt att bara lägga av och bli bekväm! Tänkte att fortsätter jag med det här kommer jag aldrig bli snabbare och sen gick intervallerna ganska bra, inte smärtfritt men bra. Väl hemma gick jag in på Bokus och beställde Prestationspsykologi i praktiken I och II (av Johan Plate) samt några andra böcker (som kommer recenseras senare).

Igår upptäckte jag att den andre tränaren i klubben hade den ena av de två Plate-böckerna i bokhyllan i klubben och kunde inte låta bli att bläddra lite i den. Fick direkt upp ett uppslag om tankens kraft med olika exempel och kände direkt igen mig från mina träningspass, att göra sitt bästa varje gång… Att det sedan var ett exempel med Rune Larsson (Löparlarsson) gjorde ju inte läsningen sämre.

Här är en övning jag skrev upp som jag tyckte skulle passa bra på bloggen och som jag dessutom tror på, även om det känns lite fånigt i början. Tanken, om jag förstod det rätt,  är att det man intalar hjärnan har större chans att inträffa eller upplevs som annorlunda.

“Läs högt för dig själv två gånger om dagen i perioder om två veckor:

1.       Jag kommer att lyckas med min prestation.

2.       Det är en härlig känsla att veta att jag alltid tänker göra mitt bästa.

3.       Det kommer att vara roligt och stimulerande att träna nästa pass.

4.       Jag lär av mina framsteg och vill ständigt göra nya.

5.       Jag lär mig fort och vill ständigt ha nya utmaningar.

6.       Jag har alltid en positiv attityd till min prestation, oavsett vad som sker.

7.       Jag har stort tålamod, eftersom jag vet att jag alltid har chans att lyckas.

8.       Jag känner mig starkare psykiskt för varje dag jag tränar.

9.       Det känns fantastiskt roligt att lära sig prestera bättre dag för dag.

10.   Jag är en vinnartyp.”

Visst blir man lite extra motiverad och gladare av dessa punkter? Skönt att veta att man kommer bli bättre

Kort sagt tycker jag det är lite som om en vanlig söndagsbilist skulle få prova en Ferrari, man skulle inte kunna utnyttja hela motorkapaciteten och alla andra egenskaper från bilen. Man kanske då går en förarkurs och lär sig köra utifrån bilens förutsättningar. 

I ett exempel med löpning skulle det vara att man springer ett lopp, säg Premiärmilen, och känner att det går tungt, tungt men att man fortfarande har chansen till en bra tid. Problemet är bara att det gör ont, varje steg känns i kroppen och du börjar tvivla på din förmåga och kanske dyker tankar om något missat/struket träningspass upp i tankarna. Då tror jag det är bra om man lärt sig hitta en “flyktväg”, något positivt att tänka på, lägga fokus på något annat under ett par minuter för att sedan komma tillbaka till 100% löpning. Det ska jag i alla fall försöka med, så fort jag fått mina böcker…

Jag är absolut ingen expert inom området, tvärtom – en vanlig motionär med drömmar!

…och jag känner att det här inlägget blev en aaaning svamligt och kanske inte riktigt som jag tänkt mig. Däremot fick jag ut en del av den energi jag hade inom mig, risken var annars stor för övertändning imorgon Nu ska jag spara resten till imorgon, kör hårt allihop!

Förresten, håll koll efter en liten kille i röda shorts och illröd mössa, knallgula skor och svarta kompressionsstrumpor samt blå-rött linne med startnummer 5 783.