“En mental örfil senare…”

Idag var det backdags och det var en lite skakig Berglund som vaknade upp, redo att ta sig an det där passet som är så fruktansvärt skönt efteråt men som gör så ont när man väl genomför det. Efter frukost och byte till långbyxor begav jag mig iväg på uppjoggen och förstod snabbt att min påtänkta backe inte var aktuell pga. skarpa övningar på skjutfältet, bara att byta backe helt enkelt.

Hade tänkt mig ett upplägg med lugna, tekniska och forcerade repetitioner och dessutom upphopp på toppen efter varje klättring. Backen, som mäter ungefär 300 m, kändes lätt första gången, men så var det ju bara jogg också. Tio upphopp som tog bra på låren och vaderna och sen jogging ner igen, nummer två skulle vara kontrollerad och med fokus enbart på teknik. Genomförde den med bravur ochtempot trissades upp, nästan syra den här gången och upphoppen var flåsiga.

Den tredje och sista på första blocket var en forcering av backen där jag helt enkelt skulle upp till toppen så fort som möjligt. Efter ungefär 3/4 var krafterna slut och det var rejält slitet samtidigt som backen blev brantare och brantare, kändes som att lungorna var små som ärtpåsar och benen tunga som ankare. De tio upphoppen genomfördes med total avsaknad av spänst…

Efter detta block var det dags för en likadan trio med en lätt och en kontrollerad innan det återigen var dags för forceringen. Det sista jag tänkte innan jag gav mig iväg var något i stil med “Det här är passets huvuddel, full fokus nu!” men efter halva backen var benen som tändstickor och knäleden oböjbar.

En mental örfil senare där jag slog bort tankar på att avbryta och istället fokusera på att bibehålla stegfrekvensen räckte för att komma upp till backen, efter mycket om och men. Efter fyra upphopp hörde jag ingenting, mjölksyran satte lock för öronen. Efter sju kände jag ingenting, förutom i benen. Efter nio krigade jag. Efter tio föll jag ihop som ett korthus och kände mjölksyran stiga upp genom vaderna, via låren och hela vägen ut till fingertopparna. “Puh, människan är bra dum” tänkte jag och försökte resa mig upp, men “Nej, inte har jag så bråttom hem” och sen föll jag igen…

Imorgon blir det kanske terrängintervaller eller PB-försök i Elljusspåret, får se hur kroppen känner sig.

Typ av pass: Backintervall, lång

Beskrivning: 2x(Lugn, Kontrollerad, Forcerad) inkl. 6×10 upphopp

Syfte: Varför Benstyrka och teknikträning. Mental träning både till att springa i backe men kanske framförallt inställningen till att våga springa tuffare pass som känns!

Mål:

• Få mjölksyra i benen (Check)
• Träna teknik i backe (Check)
• Få tömma kroppen på krafter (Check)

Vad kunde gjorts bättre?  I framtiden ska jag kunna köra passet utan lugna löpningar uppför, bara kontrollerade och forcerade intervaller. Kan också ,lägga på några upphopp eller variera med andra övningar.

Betyg: 4, mycket bra!

Motivering: Genomförde passet enligt det förutbestämda schemat och lyckades pressa på bra trots syran och den tunga andningen. Dock ganska långt ifrån en femma eftersom det inte var lika hårt som jag hade önskat, men det kommer…