Tar en bloggpaus som får bli så lång jag känner.

Känner ingen riktig motivation till att blogga när jag inte vet vad jag vill göra med löpningen. Förra veckan tränade jag ett pass och det duger inte om man vill bli bättre, det kanske duger om man vill må bra med hjälp av träning men just nu känns det inte som min kropp behöver så mycket träning för att må bra. Är ganska nöjd med tillvaron just nu på många plan.

Återstår som sagt att se vad framtiden blir. Tankar finns om medeldistans för långsiktigt bli bättre, långlopp som Lidingöloppet och marathon för att det är kul, ultraloppet 24h i Trollhättan för att det vore en grym utmaning och en massa annat som jag inte kan räkna upp…

Säger de tre magiska orden som min kompis Björn hade sagt: ”Vi får se”

Tack så länge!

Okej, jag gillar inte Söderling. Jag har svårt för honom som person men under Magnus Normans regi verkar han ha förändrats. Jag ger honom några uttalanden och matcher till för att få det bekräftat.

Tack Robin. Du har gjort något enormt för svensk och internationell tennis, stort!

Vet inte om alla känner till det men spel/betting är ett av mina största intressen vid sidan av träning. Många spridda idrotter och sporter finns på favoritlistan när det gäller att tjäna pengar, allt från division 4-fotboll, Roland Garros och Tour de France. Sen är det en liten del trav också, vad passar då bättre än dagens stora händelse: Elitloppet?

Till i år har jag uppriktigt sagt väldigt dålig koll på upplägget vilket för mig bara innebär startlistor, kuskstatistik och dagsform på omkring hälften av de startande hästarna. Därför håller jag mig ganska långt tillbaka vad gäller spelet men jag håller en tumme för fransmännen och framförallt Jean Michel Bazire med Igor Front. Bazire kan ta sin tredje seger och det vore grymt mäktigt. En hundring till 8.50 tycker jag det är värt.

Så, en repris av fjolåret hoppas jag på: ”Det blir Frankrikeeee, Baziiiiiiiire!!!”

Jag ska inte ge mig in i någon tv-tolkning av årets största löparhändelse men tråkigt att fyran missar när starten går… Nej, jag är inte bitter…

Vi får se hur det blir nästa år. Man blir duktigt sugen på att skicka in en anmälan redan nu i alla fall!

Funderar en del över hur helgen ska överlevas på bästa sätt. Finns en del som händer…

• Följa Stockholm Marathon på plats?
• Besöka Solvalla och Elitloppet?
• Gå på BK-festivalen här i Strängnäs?
• Efter marathon-festen hos Nix?
• Springa 1 500 meter i Sätraspelen?

Hmm…

Tog bilen in till stan och öppnade med drygt 3,5 kilometers uppvärmning som kändes tung. Märktes att jag inte tränat på två hela dagar. Följde upp med att springa uppför pulkabacken vid hockeyhallen, mer känd som IP-backen, fem gånger i rask takt med joggvila ner och sen på’t igen. Pustade någon minut innan jag körde några hundra meters löpskolning och förberedde mig för riktig fart!

Öppnade upp med 400 meter ”snabbt men kontrollerat” följt av 2×100 meter och sist en snabb vända på 200 meter. Känslan var aningen instabil genom hela serien och det märktes att kroppen inte riktigt är van vid farten men att jag mot slutet hittar rätt i steget och flyter fram med snabba korta steg. Upp med höften och fokusera på att sätta ner fötterna så snabbt som möjligt så går det undan utan att man behöver ta ut sig något speciellt!

400 m – 1:06,9
100 m – 14,22 s
100 m – 15,05 s
200 m – 31,45 s

Vilan mellan var ganska lång i och med att jag körde gåvila tillbaka efter 100 m-intervallerna och något liknande mellan de övriga. Avslutade med ytterligare löpskolning och kortare nedjogg innan jag kände mig nöjd för dagen. Kommer bli fler såna här snabba pass med backinslag (eller backpass med fartinslag) framöver för att kunna få mer fart i benen och vänja dem vid smärtan som kommer på medeldistanssträckorna.

I morgon är det möte på Råsunda med fotbollsförbundet och sen blir det nog en shoppingvända innan tåget rullar hemåt mot Strängnäs. Kvällen kanske bjuder på ett cykelpass eller lättare löpning, vi får se.

EDIT: Ja just det. Jag har gjort min samhällsplikt och försökt göra samhället lite bättre i framtiden – jag förtidsröstade idag.

Blir korta uppdateringar just nu när tiden inte räcker till men i morgon siktar jag på ett mer innehållsrikt inlägg. Dagen har bland annat innehållit två roliga möten, med ROA Produktion respektive 1000apor.

Veckan har börjat nästan läskigt bra och vädret går inte heller att klaga på. Verkar som det kan bli en riktigt trevlig vecka ändå!

Det var med spänd förväntan jag åkte österut i hopp om att pressa ner det personliga rekordet som lite retligt hade blivit mer än ett år gammalt. Distansen var 10 kilometer och tävlingen Botkyrkamilen, ett välordnat motionslopp med start och mål vid Brunna äng.

Resultat för Botkyrkamilen 2009 finns här.

Efter att ha värmt upp några kilometer insåg jag snabbt att det var betydligt varmare än jag hade tänkt mig och trots shorts och linne var det till att svepa en mugg vatten över sig innan start som gällde. Vi radade upp och vid start- och målområdet och släpptes iväg med en knall från startern. Lite förvånat hamnade jag längst fram de inledande hundra meterna och det var nog första gången jag sprang ett lopp utan någon nämnvärd startrusning. Kikade på klockan och kunde konstatera att det inte gick speciellt fort utan jag pinnade på och lät de snabbare löparna så småningom komma förbi.

Banan gick nu inledningsvis nästan enbart uppför från 200 meter till passering 1 km vilken jag klockade på 3:49, ett bra tempo för att vara inledningskilometern tyckte jag och tätklungan med 5-6 löpare var bara några meter framför. Efter första tiondelen av loppet avklarat var det nu utför en bit vilket var ganska skönt för benen till en början även om jag kände att det blivit ganska mycket asfalt för benhinnorna den senaste perioden. Trummade på tillsammans med några andra och klockade andra kilometern på stabila 3:56 och tredje kom av bara farten på 3:58 innan vi svängde upp mot varvningsområdet igen.

Just den svängen skulle visa sig vara lite taskig rent banprofilsmässigt för nu kom en lång svag uppförsbacke som verkligen gjorde att benen fick bekänna färg. Tillsammans med två andra försökte vi växeldra upp för backen för att inte tappa allt för mycket fart men trots det klockades partiet/kilometern på 4:17 vilket såklart kändes lite onödigt långsamt. Kilometern in mot varvning böljade lite upp och ner men fortfarande svagt uppåt med en gångbro över E20 som en riktig pina. Missade att klicka av mellantiden här då jag fick mig en mugg vatten att hälla över huvudet i samma veva som jag passerade halvvägs, vill minns att klockan visade 20:04. Nu var det dags för den där inledande kilometern som var nästan bara uppför igen…

Vi tar och pausar lite för en snabb analys av loppets första halva. Med klockan inkopplad i datorn kan det vara intressant att se vad teknikens under säger om de 5 kilometerna. Jag väljer ordet intressant för särskilt kul läsning är det faktiskt inte och ni som följt bloggen under en längre tid börjar ana hur den andra halvan gick. Ja just det – som vanligt… I den långa sega backen samt kilometern in mot varvning hade jag 189 spm i snittpuls samt 191 som max. Det kanske inte säger så mycket men med den klassiska (220 minus ålder-) formeln innebär det ~95-96 % av maxpulsen i två kilometer. Inte undra på att jag tyckte jag stumnade..

Tillbaka då till loppet och den där djävulska backen. En backe där jag kämpade och kämpade och tillslut kom halvvägs uppför. Efter halvvägs kommer en tredjedel och efter mycket ”pust och stön” var jag uppe. Missade att knäppa av mellantid på de följande fyra kilometerpasseringarna och tur var väl kanske det för nu gick det riktigt långsamt och den ena löparen efter den andra kom förbi. Pulsen fortfarande en bra bit över 180 spm (90%) och benen tunga som stockar – ”Att det alltid är låren som tar slut” tänkte jag bistert men kom snabbt underfund med att det inte är så konstigt att jag inte pallar med de här distanserna som kräver bra tröskelnivå. Svaret är ju givet – jag tränar ju nästan aldrig i de här farterna och jag tycker passen är ganska tråkiga eftersom det inte är så mycket ”action” med tusingar eller snabbdistanser kontra andra träningsformer.

Nåväl. Sista två kilometerna på 5:11 respektive 4:42 och en sluttid på smått generande 43:51. Kul att springa i klassen ”Män elit” och komma in på upploppet då.. I bilen på vägen hem funderade jag lite på vad som komma skall, givet är ju att det här inte är speciellt roligt men å andra sidan är det faktiskt inte mycket mer att förvänta sig med den träningen jag har i kroppen. Nu blir det lite kortare intervallpass på träningarna med mycket fart, tvärtemot vad jag behöver för de här distanserna men jag tränar ju faktiskt för att det är kul och med lite distans till Botkyrkamilen hade jag ganska kul. Och nästa gång gör jag ett nytt försök för att putsa PB-tiden, skit samma om man stumnar – förr eller senare går det, skam den som ger sig!

Distans: 10 km
Tid: 43:51
Puls: 184/191

Kl. 09:01: Uppstudsning från sängen – ”Oj!”
Kl. 09:20: Ut till hästarna – ”Jäklar vad pigga benen känns!”
Kl. 10:00: Packning och frukost – ”Jag vill inte sitta still!”
Kl. 10:20: Klar med allting – ”Jaha, och vad ska jag göra nu tills klockan blir elva!?”

Det känns nästan läskigt bra i dag så man lär väl varva på 19:57 för att komma in på 44 minuter eller nånting sånt.